presentation av gravören och liemannen

Döden ber om en bild till sin lie - så heter en etsning av Hugo Simberg.

Fritt efter den etsningen skrev jag för några år sedan en vistext som passar att sjungas till melodin Den Gamle Skärsliparen, den som Fred Åkerström sjöng på Två Tungor och på Freds Bästa. Melodin är komponerad av Kai Normann Andersen. Här framförs originalet av Rolle Trubadur med den äran.

Min vistext har ingen sjungit. Jag tycker själv att den tillhör mina allra bästa grejer och väljer därför att låta den hamna i topp nu när denna blogg tar en paus.

Bloggpaus, ja... jodå, det finns mer i lådorna. Men vill jag lägga ut alltsammans här? Vet inte ännu och därför gör jag halt här en stund medan tankarna mognar.

Förresten. Vistexten har skyddats genom registrering hos Notarius Publicus. Sån är jag:) Vid ev. intresse av att använda den, kontakta mig på adressen som står längst ner på sidan.

Här ligger Gravören och Liemannen

gravören och liemannen

Klicka här för presentation av Gravören och Liemannen

En kväll i våras, jag satt vid ljuset
Jag skar ditt namn in i gullbandsring
Jag satt och kände du fanns i huset
Jag satt och tänkte på kärleksting

Då stod på tröskeln en märklig herre,
en bortvänd skepnad som inget sa
Han bjöd sig själv in, och - ännu värre -
ni tror jag ljuger - men jag sa Ja

Han bad om bilder, han ber om bilder
av dem han tagit och dem han tar
Han bad om bilder, tre vackra bilder:
En man, en kvinna, ett litet barn

Han ber om skepnad så han kan finna
din varma halsgrop, ditt mjuka hull
Han vill gestalter för han vill minnas
hur de är skapta som blir till mull

Jag tog hans lie, den skar i handen
Den blanka eggen, ett slitet stål
Jag såg mig själv där, min bild, jag fann den
Och jag såg dig där i liens skål

Han bad om bilder, han ber om bilder
av dem han tagit och dem han tar
Han bad om bilder, tre vackra bilder:
En man, en kvinna, ett litet barn

Han stod vid dörren, en märklig herre,
en bortvänd skepnad som inget sa
Jag sa Sitt ner, herrn, hans ord var färre
Vi vet ju ändå vad han vill ha

Kom ryggens vindling och kindens välvning
Kom hjärtats handfull och ögats glans
Kom skuldrans vinge och bröstets skälvning
Kom allt som vårt var - ni skall bli hans

Jag har mitt hantverk, jag har mitt öde,
och man får medge att han har sitt
Jag möter livet och han di döde
Man får väl anse att vi är kvitt

Jag skar in bilder, så vackra bilder,
av det jag har haft och det jag har
Jag skar in bilder, tre vackra bilder:
En man, en kvinna, ett litet barn

Ja jag skar in där hur länden spänner
Hur livet bultar som livet vill
Hur munnen söker och handen bränner
Och när jag skar så, stod Döden still

Ja jag skar in där hur länden spänner
Hur livet bultar som livet vill
Hur munnen söker och handen bränner
Och när jag skar så, stod Döden still

Ja jag skar in där...

Vistexten har skyddats genom registrering hos Notarius Publicus.
Vid ev. intresse, kontakta mig på adressen som återfinns längst ner på sidan.