lite glädje

Nu i slutet av april
sitter en snögubbe med erektion
på en bänk vid Vätterns strand
Så det är väl våren då

Då får väl Frida ändå vara glad

Publicerad i Den Lyriska Kalendern/bokförlaget Megafon 1990 samt Nässjö Poesifestivals tidning Poesijournalen 4/1989 i samband med att jag hoppade in då Eva Runefelt utgick ur festivalprogrammet.

skuggan

presentation av Skuggan ligger här

Du hade hoppats så mycket av det här. Du kunde nästan inte tro att det var sant den där kvällen i våras när du såg i Aftonbladet att det inte blev du som vann en kväll med Ragnar Dahlberg, och i morse när du vaknade var det svårt att låtsas att det fanns någon anledning att stiga upp. Ja, pojken skrek ju, förstås, och eftersom du är ensamstående mamma så fanns det inget val. Men den pojken. Han är tio månader nu och han blir mer lik sin far för varje dag som går.

Det är inte roligt. Man blir inte glad.

Men då. Då ringer Rolf Alsing från Aftonbladet och berättar att du har vunnit andra pris - en kväll med Bengt Fahlström. Nu sitter ungen, du och din bästa väninna Gun på den där indiska restaurangen som just har öppnat i er lilla stad. Det här får du inte sjabbla bort. Inte det här också. Ni ska öva. Gun ska hjälpa dig. Du ska vara du och Gun ska vara Bengt. Det kommer att gå jättebra. Och du som inte ens visste att det fanns nåt andra pris.


GUN-BENGT
Ska vi enas då kanske om... Khumbi ki Kari?

DU
Ja. Det låter så gott när du säger det så där - spjuveraktigt.

GUN-BENGT
Du skulle också kunna säga det.

DU
Nej...! Nej det kan jag inte.

GUN-BENGT
Åh jo. Det tror jag.

DU
(skälmskt) Nej inte nu. Kanske senare.

GUN
Hör du, jag tänkte på - ska du ha ungen med dig på lördag också?

DU
Ja det är väl inte mycket att välja på. Om inte du-

GUN
Nej tyvärr.

DU
Nej. Nej jag förstår dig. Men det är ju tur i oturen att det är Bengt Fahlström. Han tycker nog bättre om barn än Ragnar Dahlberg.

GUN
Det ska vi väl tro.

UNGEN
Gääh...! Då-då-de...!

DU
Nu kräks han snart. Man kan inte titta på honom utan att han kräks. Det var det första han gjorde när han var född så kräktes han. Han har säkert kräkts i livmodern på mig också. Jag tycker det Gun, jag tycker att det skvalpar ibland. Om jag lutar-

GUN

För guds skull sätt dig ner. Jag tror dig.

DU
Ja jag vill i alla fall ha Bengt Fahlström, det känner jag nu. Kan du inte säga nåt mer och låta sån därn som du gjorde?

GUN-BENGT
Jo. Brukar DU! ofta titta på teve?

Tystnad.

DU
Jag vet inte, Gun, det är ändå nåt som fattas. Du gör det så bra, men-

GUN
Jag vet. Jag märker det själv. Jag har inte kommit under skinnet på honom ännu. Men det är så länge sen jag såg honom. Jag tror jag blandar ihop honom med han vad heter han den där andre. Andy Pandy.

DU
Andy Pandy finns väl inte nu.

GUN
Men finns Bengt Fahlström nu då? Jag får ingen impuls. Jag hittar ingen ingång.

DU
(hivar upp Aftonbladet ur din nätkasse) Han är på bild på sidan arton. Det kanske hjälper.

GUN
Va' go' han är.

Servitören har närmat sig ert bord för att diskret sopa ihop skärvorna av det glas och porslin som Gun-Bengt hade sönder när hon gestikulerade naturtroget. Han har tagit upp era beställningar och avlägsnat sig.

DU
(tittar på fotot) Konstigt...

GUN
Vad är det som är konstigt?

DU
Nä jag vet inte. Ingenting.

GUN
Förresten vart tog indiern vägen?

DU
Till köket med vår beställning. Vad menar du?

GUN
Nej men inte han. Din indier som flyttade hit när du hade skilt dig.

DU
Jag frågade om han inte längtade hem till Indien igen.

GUN
Herregud vad den mannen älskade dig.

DU
Ja ja ja.

GUN
Gick och lärde sig svenska för att kunna prata med dig. Herregud. Har ni nån kontakt?

DU
Han skickade en julklapp.

GUN
Ja...?

DU
Du vet den där boken man får från kommunen när man flyttar hit - han hade suttit och översatt den, som en övning, så den fick jag. Handskriven. VÄLKOMMEN TILL JÖNKÖPING på hindi.

GUN
Du var inte snäll mot honom. Herregud vad den mannen-

DU
Ja ja ja ja. Det är som det är.

GUN-BENGT
Men nu ska DU! till Malmö och gå på restaurang med MIG!

DU
Det är så märkligt. Titta på fotot.

GUN
Det gör jag ju.

DU
Men ser du inte då? Att det är nånting som inte stämmer?

GUN
Vad då?

DU
Jag vet inte. Nånting. Jag kan inte säga vad det är. Jag får gåshud.

GUN-BENGT
Och JAG! får RÄVHUD!

DU
Fåna dig inte. Jag mår dåligt.

UNGEN
Ma-ma-ma-ma... (stoppar en gudastatyett i munnen)

DU
Ja kan du säga Krishna då.

Vid bordet bredvid sitter den bedagade nattklubbssångerskan Sonora Rhonchi och studerar in TVÅ SMÅ RÖDA ROSOR med dekadent brytning. Hon har tjuvlyssnat på ert samtal. Det finns ingenting hon inte vet om män. Nu reser hon sig, kommer fram till ert bord, kastar en enda blick på fotot och säger en enda sak innan hon går.

SONORA RHONCHI
Han kastar ingen skugga.

DU
Det är sant. Det var det jag såg.

GUN
Men herregud vad är det med det då.

DU
Han står ju i solen.

GUN
Han kanske står i zenit.

DU
Nej. Nej det finns inget att säga. Sluta. Du ser väl att hans hund kastar en skugga.

GUN
Ja men - den är ju så - fet.

DU
Sluta.

GUN
Vet du, en gång såg jag ett gammalt fotografi från min mormors barndom - ett familjeporträtt i trädgården. Dom hade arrangerat och haft sig, ställt ut salongssoffan på gräsmattan och flyttat ut en lampa också tror jag, och så alla tio barnen och deras föräldrar.

DU
Jaha...?

GUN
Min mormor är fem år på det kortet. Hon sitter i soffan, och framför henne i gräset står hennes syster Ella som är tre.

DU
Vet du om att jag är född med sätesbjudning. Det är som om jag kände på mig hur det skulle bli.

GUN
Men om man tittar så ser man att gräset inte böjer sig där Ella står. Ella dog innan mormor föddes. Dom hade gjort ett fotomontage för att få med alla barnen på samma kort. Fattar du?

Tystnad.

DU
Menar du att dom har ställt ut Bengt Fahlström i solen fast han är död?

GUN
Herregud.

DU
Jag vill gå hem. Jag har tappat aptiten.

SERVITÖREN
Khumbi ki Kari!

DU
Du är snäll du Gun men det här går inte. Jag känner det nu. Kom Slabbert så går vi hem. Nu.

UNGEN
Ma-ma...?

Ridå.

Publicerad i Galago nr 2/92

att lämna jönköping

Man minns inte det man väntat sig att minnas och man saknar andra saker än man trott, när man flyttar.

Aldrig mer ska jag få undra, när det oväntat ringer på dörren, om det är Jesus eller Electrolux. Det kommer alltid att vara Electrolux, nu när jag lämnat Jönköping.

Aldrig mer ska jag uppsöka den undanskymda vrån i bokhandeln och stå där och glutta, generad, som om det rörde sig om franska kort, i boken med titeln "Hönsskötsel på rimligt vis". En bok som utövat en säregen dragningskraft på mig kanske därför att det implicita budskapet i titeln är inte bara att det finns ett orimligt sätt att sköta höns på utan också att det hade varit tänkbart att skriva en bok om det istället.

Åh, Jönköping. Där är det bättre att säga för lite än för mycket. I nya konserthusets foajé efter Broadwayensemblens gästspel med A Chorus Line hörs en kvinna kommentera föreställningen. Hon säger inte "Jag blir så lycklig, vad roligt det har varit ikväll, jag är visst alldeles röd om kinderna, ibland tror jag nästan att jag skulle kunna dansa sådär!" Det är klart att hon inte gör. Hon säger "Jag måste skaffa glasögon". Det betyder samma sak, i Jönköping. "Ja börjar man med glasögon så är man fast", svarar hennes väninna.

Märkliga stad, där glina vrålar glåpord efter den trettioåring som visar sig ute efter tio på kvällen: Du ska vara hemma och mata katten! Rara stad, där man kan få se en madonna ligga raklång i ett diskställ på loppis. (Man kan fråga sig om detta är ett rimligt sätt att sköta madonnor på.)

Den siste jag såg på perrongen innan tåget gick var en psykotisk man som brukade stoppa förtroliga meddelanden genom mitt brevinkast, alltid prydligt adresserade "Till Kommissarie Jarl Kulle tillhanda". Jag kände igen honom där på perrongen eftersom han en gång ringde på min dörr. Han blev mycket arg och mycket rädd när han förstod att jag inte var Jarl Kulle och inte kommissarie och han skulle polisanmäla mig för att jag, som han tyckte, falskeligen hade en Jarl-skylt på min dörr.

Nej honom saknar jag inte. Men så orimligt är det här livet inrättat... att det har hänt att jag saknat hans brev.

Publicerad i Aftonbladet/KULTUR nr 32 1991