presentation av skuggan

I början av 90-talet körde tidningen Galago en miniserie enaktare i genren kontakt-teater - ett begrepp som väl ingen hört talas om varken förr eller senare, fniss. Min egen Skuggan utgjorde en av dessa banbrytande pjäser och illustrerades i lönndom av en rasande ung Martin Kellerman. Jag minns att jag bett Galagos redaktör Rolf Classon att få läsa korrektur innan texten gick i tryck och medan jag satt där vid bordet och läste satt den här pojkvaskern - nån sorts vaktmästarslyngel - vid bordet bredvid och pulade med nån ritning av nåt slag, säkert nåt kopplingsschema till nånting i pentryt där på redaktionen. Jag vet att han tittade på mig två gånger, en gång när vi hälsade och en gång såg jag att han lyfte blicken från det där klottrandet han höll på med - det var allt.

...men när texten publicerades ackompanjerades den av Kellermans klippdockor (se posten under nästa) - och en av dockorna (troligen tänkt att vara rollfiguren DU) bar vad man brukar kalla en kuslig likhet med... eh... undertecknad. Jag tyckte jag var trevlig, jag, men se vilket intryck jag gjorde, bitch on wheels - men ja jag känner igen mig. It's my way or the highway när det gäller vissa saker som har med texter att göra, så är det och det har han fångat - slyngeln. (Som för övrigt då redan börjat göra sig ett namn, jag visste bara inte att det var han som var han när jag satt där och läste.)

Texten presenterades av Galagos redaktion med denna faktaruta:

Detta är Galagos kontakt-teater. Du kan ta med dig texten till en fest eller dylikt och fråga lämplig partner: Vill du spela teater med mig?

Kom ihåg att läsa in replikerna ordentligt, framför allt snabbt, innan du börjar klippa ur figurerna till pjäsen, eftersom texten står på baksidan av klippdockorna. Klipp ur längs den streckade linjen och vik en fot. Följ scenanvisningarna noga. Man förvånas över hur verkliga och levande dockorna blir. [...] LYCKA TILL.