Det står i Expressen om fru Wanda McKinnis därborta i USA.
86 år var hon, kvinnan från Achille, Oklahoma, när det hände, det som hände. Hon tappade kontrollen över sin Pontiac Firebird och körde av vägen. Bilen hamnade upp-och-ner i en lerfylld liten å och vattnet strömmade in. Wanda satt fast men lyckades få huvudet ovanför vattenytan i den luftficka som hade bildats därinne i bilen. Insekter surrade och svärmade runt hennes ansikte medan timmarna gick.
Efter två dygn fann man henne. Wanda, som inte är så religiös utav sig, berättade då att hon pratat lite med Gud medan hon väntade. "Jag lovade honom att jag kanske skulle börja gå i kyrkan om jag blev räddad."
Kanske, alltså, bara kanske. Don't hold your breath, Gud. På fotot som illustrerar artikeln ligger hon till sängs och talar i telefon. Troligen en förhandling av något slag.
lördag
tisdag
alla mina hamstrar
Ett litet fattigt barn jag är.
Alla mina perioder är röda.
Alla mina hamstrar är döda.
Ur En av fyra brinner, Norstedts 1987
Alla mina perioder är röda.
Alla mina hamstrar är döda.
Ur En av fyra brinner, Norstedts 1987
fredag
praktikant
Det finns ingen sådan bok, meddelade bokhandelsexpediten korthugget efter att ha slagit i luntor och på dator. Är du säker på att den hette Modet Att Leva?
Kvinnan gick sin väg, jag såg henne bakifrån, axlarna sluttade. Jag kämpade ner en lust att springa efter henne och ropa att det säkert finns en sådan bok och att det finns ett sådant mod.
Några dagar senare på biblioteket. Ung man söker. Ung bibliotekarie frågar vad. Han söker Den Allomfattande Kärleken. De börjar söka tillsammans. Efter några minuter uttrycker hon tvivel angående titeln men han upprepar den, stadigt. Ytterligare några minuter senare blossar hennes kinder:
-Jag är praktikant, så det tar lite längre tid.
Ordinarie bibliotekarie ser sig föranledd att rycka ut. Vad söker de? De söker Den Allomfattande Kärleken.
Jag blundar och föreställer mig hur - som i en saga - den ena efter den andra kommer att ansluta sig till det lilla följet och de kommer att dra vidare, och vidare, och vidare.
Det får väl ta så lång tid som det tar.
Kvinnan gick sin väg, jag såg henne bakifrån, axlarna sluttade. Jag kämpade ner en lust att springa efter henne och ropa att det säkert finns en sådan bok och att det finns ett sådant mod.
Några dagar senare på biblioteket. Ung man söker. Ung bibliotekarie frågar vad. Han söker Den Allomfattande Kärleken. De börjar söka tillsammans. Efter några minuter uttrycker hon tvivel angående titeln men han upprepar den, stadigt. Ytterligare några minuter senare blossar hennes kinder:
-Jag är praktikant, så det tar lite längre tid.
Ordinarie bibliotekarie ser sig föranledd att rycka ut. Vad söker de? De söker Den Allomfattande Kärleken.
Jag blundar och föreställer mig hur - som i en saga - den ena efter den andra kommer att ansluta sig till det lilla följet och de kommer att dra vidare, och vidare, och vidare.
Det får väl ta så lång tid som det tar.
Publicerad i Aftonbladet 20 september 1990
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
