testa din lyrikkunskap!

Vem andas en sådan febrig syntax - så stötig - välbekant...? Är det Emily - public - like a Frog - Dickinson...? Nah. Björling då, Gunnar, han söker ju - sitt ansikte, och fingrarna? Jo. Men inte här.

Så - vem?


LEVNADENS - LITANIA
När dikten - när jag
när svalorna - o gud

Dröm - du har kommit, du har kommit - du sover
det jag först - det var, det var en gång - det är
en fogel - för dom, för du mig - förneka
barnet och - besvärjelse, besvärjelse - den blinda

Hon styrde - hur mycket
det jag först - det var

Jag gick - jag hör, elegi över - ensligheten, Karon - klockor
jag hörde - jag plockar
jag plågades - jag sysslar, i min - i sorg
jag vet - jag är fången
nu hatar - nu är, mitt liv - mord, och allt - och senare

Det var en gång - det är
allt som - den andre, han stöder
- havets hand


LÖSNING:
I ett ljudisolerat rum på ett sjukhus står en känslig maskin, en apparat som analyserar din röst och matar ut dess beskaffenhet översatt till visuella representationer på en remsa. Jag gick i salarna och det var sent, jag gick en kväll i Mimas salar. Eller, vad säger jag, jag menar att en kväll när jag jobbade över beslöt jag att lära mig sköta analysatorn, som var ett utlåningsexemplar från tillverkaren.

Jag trodde jag var ensam.

Det finns hos miman vissa drag som kommit med i den och verkar där i banor av en sådan art att människans tanke aldrig vandrat dem. [...] Uppfinnaren var själv fullständigt slagen den dag han fann att hälften av den mima han funnit upp låg bortom analysen.

Det där är inte min röst. Jag vet väl hur min röst ser ut. Men apparaten står och minns - andra röster den har hört i andra rum, andra tider. I miman fick vi in att det finns liv på flera håll. Men var ger miman ej besked om. Det kommer spår och bilder, landskap och fragment av språk, som talas någonstans, men var.

Ja, var - och hur tröstar man en grundtonsfrekvensanalysator? Hon får rabbla sina remsor. Jag sitter kvar tills rösterna har ebbat ut.

På Medborgarplatsens bibliotek står en annan sorts mima, större, ålderdomligare, med en doft av trä och gammalt papper. Det är ett övergivet, slumpartat kartotek, en gång tänkt att uppta titel eller första rad hos varje dikt i bibliotekets hyllor. På utsidan av varje liten låda i detta stora röstkartotek sitter en etikett med inledningsorden från det första och det sista kortet i just den lådan. "Dikten" här ovan är en sammanställning av några sådana etiketter.

Så febrigt och så välbekant. Vår trogna Mima gör allt hon kan och söker, söker, söker.

Mimarob: Catharina Jarl
Kursiverade meningar är utdrag ur Harry Martinsons Aniara.

Kartoteket finns inte längre kvar på Medborgarplatsens bibliotek.