kvinnor på gränsen del 3: ingen hinner

Jag hinner inte. Ingen hinner. Feta magdansösen på den turkiska syltan böljar in med ett band av röda skavmärken kring midjan - hon hann inte ta av sig jeansen i tid den här gången heller. En honungssmörgås ramlar ut ur tvååringens tröja när han ska bada på kvällen, en smörgås som hans mamma sett förut, men när, när - var det i morse eller är det onsdag idag och var det tisdag när hon slängde honungsburken och kan man i så fall ha en smörgås i ärmen i två dagar? Jag hinner inte sova och jag hinner inte drömma den här drömmen, den verkar försagd. Stökig är den, konstiga saker ligger på konstiga ställen fast jag inte lagt dem där. Nej! Det känns som om jag vaknar - nej! Inte vakna så här, inte nu, jag måste hinna städa först, måste lämna den här drömmen så som jag själv skulle vilja finna den om den var en tågtoalett eller är det torsdag idag.

Vi hinner inte gå på teatern ikväll och ändå har vi gjort det. Pjäsen har lanserats som äntligen-ett-drama-om-vår-samtid men ingen replik klingar mer hysteriskt samtida än min väninnas över mellanaktskaffet. Varför fråga om hon menar trips. Det tror hon säkert att hon gör.

-Mina krukväxter har tics.

Tredje och sista delen i miniserien Kvinnor På Gränsen
Ingen hinner publicerades i Aftonbladet 26 maj 1993