presentation av projekt porlock

Personen från Porlock har sökt mig i hela mitt liv. Knackat på min dörr stup i kvarten; en shapeshifter är han men jag vet att det är han, jag känner honom nu.

I början av 2000-talet bestämde jag mig för att fråga andra människor hur, var och när han har kommit till dem i deras liv och vad han har sabbat, ja för jag är ju säker på att alla har mött honom nån gång. Du med, eller hur. Du har suttit där med penna mot papper eller stått där med stråke mot sträng, och då, då knackar det på dörren och där står personen från Porlock och pladdrar på tills du glömt hur det var, det där du skulle skapa. Kvar finns bara en sorts dov fantomsmärta. I bästa fall en gnagande känsla vecka ut och vecka in att om det inte vore för ungarna och hunden och gräsmattan som ska klippas och maten som ska lagas och brödtexten som ska skrivas och farmor som ska besökas - och så vidare. I värsta fall: Oblivion. Du har glömt inte bara din glasklara vision utan också varför det var så viktigt överhuvudtaget, det där som du höll på med.

Min tanke var att ställa frågan till ett antal utövande konstnärer, som en enkät, och sälja hela paketet - min text här nedan plus alla svar - till någon tidskrift. Av detta blev det inget och det var inte ens Personens fel. Det blev ett Moment 22, som så ofta när man försöker frilansa: Intervjuobjekten vill veta var deras svar skall komma att publiceras, innan de svarar, och publikationen ifråga vill läsa svaren innan de bestämmer sig för att köpa. Projektet gick därmed i baklås. Det var synd.

Innan dess hann tonsättaren Paula af Malmborg Ward skriva ett fantastiskt enkätsvar. Det publiceras med Paulas tillstånd här nedan efter min text Personen från Porlock.

...
...
...
...

Nån gång. Nån gång skall jag lära mig att programmera och då skall jag göra en briljant screensaver av den där gubben.